I går när jag var ute i skogen för att plocka blåbär, hände det något konstigt: Jag, LilleDos,gick vilse. Jag har aldrig gått vilse förut för det är faktiskt jag som är LilleDos och jag hittar bäst av alla i skogen. När jag gått och irrat i ett par timmar öppnades en glänta i skogen.Bakom en sten i skogsbrynet hördes ett hotfullt morrande.En jättestor björn tittade fram. Han såg ganska hungrig ut.Han såg faktiskt både hungrig och arg ut.Men jag är ju LilleDos och blir inte rädd för arga björnar.Fast jag ville inte skada björnen så jag började springa det fortaste jag kunde.Det hördes att björnen var tätt efter och rätt som det var snubblade jag på en hal sten och plumsade på öronen i leran. Björnen var över mig i ett huj,så jag fick lov att brotta ner honom. -Slå mig inte ,bad björnen. Jag vet var det finns jättestora blåbär.Jag kan visa dig om vi är vänner sen. -Okej men då får du hjälpa mig hem också,för jag har gått vilse. Jag har aldrig sett så stora blåbär.De flesta var som apelsiner ungefär,men en del var stora som meloner. Vi plockade ryggsäcken full.Det gick fort för det fick bara plats tio blåbär. Sen gick vi hem till mig.Jag fick rida på björnens axlar. Holio och Dolio kom på kvällen för vi skulle spela krocket. Jag berättade hela historien och gick in för att hämta blåbären. Men de var borta.Hundarna hade mumsat upp dem. Holio klappade mig på axeln och Dolio bad mig dra den där om Rödluvan också. Senare på kvällen hittade jag ett blåbär som hade rullat in under köksbordet.Först tänkte jag ringa till Holio och Dolio,men jag tyckte att de kunde skylla sig själva när de inte trodde på mig.Blåbäret räckte till en stor paj som jag åt till kvällsmat.Det var den godaste pajen jag smakat.